The Fault In Our Stars
Eftersom dagen är som den är. Det är molnigt, jag är deppig och orkar inget alls. Jag har försökt städa men slutade med att jag la min ledsna kropp i sängen och kollade på film. Filmen jag egentligen helst av allt vill se, finns inte att ladda ner plus jag såg den i måndags. The Fault In Our Stars. Även fast jag känner mig så deppig som jag gör känner jag att jag har energin nu att prata om den. Skriva om tankar , för och nackdelar , bra och dåligt , ja bara prata om den.
Jag såg min syster i Hazel. Inte för att de är lika varandra eller hade samma cancer form. Utan för att jag , varje gång jag bläddrar igenom ett fotoalbum kan hitta en bild på min syster, med den där obehagliga slangen i näsan och runt huvudet. Hur en sjukdom påverkar en människa. Men de är inte lika i sättet eller annat , det är bara det att i Hazel ser jag min storasyster som liten och sjuk.
I Augustus såg jag ingen , en underbar person mest men ingen som jag känner är så som han. Men jag tror också att det krävs något för att man skall vara som han. Våga trotsa regler och gränser för att man vet hur lätt livet kan försvinna.
Deras kärlekshistoria börjar som många andra i filmer jag sett, de stöter ihop med varandra i en korridor och börjar prata. Kanske rätta sättet att börja på men ändå. Att det sedan råkar vara så att det båda är påväg till ett cancermöte rör mig inte. För det kvittar var man hittar kärleken , den är ändå kärlek. Men den kan vara en glad och positiv kärlek eller en sorglig kärlek. Deras börjar bra, positiv och rolig. De passar bra ihop och jag vet inte om det var pågrund av den hemska sjukdom de har gemensamt som gjorde att bara de två passade ihop men något var det. Det kanske var deras personligheter som var halva men tillsammans blev en hel, perfekt.
Jag minns själv alla de gånger då man är nykär. Som de var. Hur man varje gång mobilen vibrerar hoppas på att det är han , hur man väntar på att den skall vibrera! Hur man fnittrar okontrollerat och är sådär fånig av sig.
Isaac, Agustus vän tycker jag också om, även fast han är lite för mycket i början och skryter så tycker jag han är en rolig person att se på filmduken. Även fast han förlorar sin syn vågar han gå ut , bara tätt inpå(vilket jag bara antar att det är då man aldrig får veta hur lång tid det tar för honom att våga gå ut),hur han vågar be om hjälp. För jag vet att när en människan tappar förmågan att göra något själv att man ändå försöker , jag har sett det.
De tre är en oslagbar trio som långsamt blir svagare.
Alla säger att det är en film man gråter till , som gör att tårarna sprutar och det finns inget stopp. Men jag tror det helt beror på personen som tittar, vissa blir berörda för att det själva varit där eller upplevt det hos en kär. Men jag tror absolut inte alla gråter, men jag gjorde. 20 minuter in i filmen fällde jag min första tår , även fast det inte var så sorgligt men filmen rörde mig. Fick mig att skratta och att gråta men ändå ville jag inte att den skulle ta slut. Jag ville veta , precis som Hazel och Agustus vad som händer efter slutet. Få se hur alla andra påverkade fortsätter i sina liv.
Jag brukar inte köpa DVD-filmer men denna kommer jag köpa, även boken och citaten. Jag älskar filmen och ser den gärna om och om igen och jag tror den kommer ligga mig nära hjärtat en lång stund framöver. Jag levde med cancern, jag hade den inte men jag har fått leva med det den lämnade efter sig. För den påverkade oss alla ,även min lillebror.
"You don't get to choose if you get hurt in this world...but you do have some say in who hurts you. I like my choices"
“I'm in love with you," he said quietly.
"Augustus," I said.
"I am," he said. He was staring at me, and I could see the corners of his eyes crinkling. "I'm in love with you, and I'm not in the business of denying myself the simple pleasure of saying true things. I'm in love with you, and I know that love is just a shout into the void, and that oblivion is inevitable, and that we're all doomed and that there will come a day when all our labor has been returned to dust, and I know the sun will swallow the only earth we'll ever have, and I am in love with you.”
"Augustus," I said.
"I am," he said. He was staring at me, and I could see the corners of his eyes crinkling. "I'm in love with you, and I'm not in the business of denying myself the simple pleasure of saying true things. I'm in love with you, and I know that love is just a shout into the void, and that oblivion is inevitable, and that we're all doomed and that there will come a day when all our labor has been returned to dust, and I know the sun will swallow the only earth we'll ever have, and I am in love with you.”
Bästa filmen på länge, gud som jag älskar den.
