I'm fallin and nobodys there to catch me
På utsidan ser man ingenting, hon ser likadan ut som vanligt. Kanske lite större påsar under ögonen men inte mer än det. På insidan skriker hon. Det gör ont, jag vill skrika och slå armarna runt mig. Jag vill ligga i fosterställning i min mjuka säng och tycka synd om mig själv. Men till vilken nytta ? Jag är ju näst intill ensam med början imorgon. Mina helger som hitintills varit fylld med kärlek och närhet kommer bli tomma. Mina planer om alla hjärtansdag ner i soptunnan. Mina planer för sportlovet likaså. Vad jag har att säga om det hela ?
Massor , men inget jag säger. Situatuionen blir inte bättre av mitt gny. Nej jag stänger helt enkelt min mun och låtsas återigen att allt är som det ska. Jag stöttar och säger att allt är okej , även fast hela min själ skriker att det inte är det. Det hela är bara en period , ett test som vi tillsammans får gå igenom.
Vad jag gör för att göra det hela lättare ? Ligger i sängen och kollar på Frost. Ingen feel good film i världen skulle kunna få mig på humör just nu. Inte ens en bytta Ben and Jerry.
Inget
