Breathless

Man vill aldrig att det ska va svårt, att man skall kunna lämna utan att känna att det är fel. Att man snart får träffas igen, men så är det inte.. Det kändes, rakt i hjärtat, jag ville inte. Den där extra hårda kramen och långa kyssen, det var bara inte tillräckligt. Jag vill så mycket mer, jag vill bara inte gå. Ändå står jag här nu, på Lund central och fryser. Kunde inte hindra ett par tårar från att falla på bussen och jag känner än hur de trycker bakom ögonlocken på mig.
Är det bra att det är så svårt att åka?
Ska det verkligen vara så?




Jag vet inte vad det värsta är, att vi kanske ses någon dag denna veckan, eller att han inte är så långt bort? Vilket fall som är det jobbigt..







Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0