här borde stå något vettigt och relativt till det under.

när man väl får lov känner jag mig euforisk. Jag sjunger av glädje, jag får myror i benen och blir helt, glad. Men på något sätt känner jag mig inte så längre. en person nära mig gör mig besviken. Löften om att ta mig till Ullared, som jag längtat efter ända sen jag åkte där ifrån förra sommaren. För andra kanske det bara är Ullared. Men när man bor som jag bor och lever som jag gör, är alla små resor äventyr. Något som fyller ut min vardag. Ta mig inte fel, jag umgås gärna med vänner och pojkvännen. Men jag klarar inte av att varje dag ligga still hemma. Det var kanske inte planerna från början men saker händer. Saker går sönder och planer skjuts fram. Men inte mammas. Hon lovar bara för att bryta.

bilden har inget med ovan att göra, den är bara gullig, i mina ögon.
RSS 2.0